Spårning – fokuserad uppmärksamhet

Vad är spårning?
Spårning handlar om uppmärksamhet – det är ett sätt att tänka, lära och leva.
Att spåra innebär mycket mer än att bara studera och identifiera fotavtryck, spår eller andra tecken som djur lämnat efter sig. Fotavtrycket är snarare det sista en skicklig spårare tittar på.
I ett större perspektiv handlar det om att ha kunskap om terrängen, känna till hur väder utvecklar sig samt veta hur djur agerar och reagerar vid olika förhållanden. Genom att skaffa kunskap om dessa företeelser kan vi lära oss att se vad som har hänt, även om vi inte är på plats just när det sker. Eftersom vi sällan är där och ser vad djur gör när de agerar naturligt, hjälper detta oss att se in i deras liv.

Spårningens olika delar
Konsten att spåra består till stor del av att ställa sig några grundläggande frågor: vem, vad, när, var och varför lämnades detta spår? Svaren på dessa fem första frågor kan fås genom att studera ett fotavtryck samt dess omgivning.

En sjätte fråga är hur – på vilket sätt rör sig djuret? Att med andra ord kunna sätta sig in i dess sinne och föreställa sig hur det tänker. Att känna djuret inifrån.

Då alla de sex första färdigheterna behärskas skapas den sjunde. I syntesen mellan delarna utvecklar man sin intuitiva förmåga. Den känslomässiga uppmärksamheten förbättras, våra sinnen blir mer mottagliga.

Åttonde färdigheten är att känna till materialet i vilket spåret är bildat, dvs hur gräs, sand och lera reagerar då det utsätts för tryck.

Den nionde färdigheten handlar om teknik. Att inte trampa på spåret innan man hunnit studera det färdigt är ganska självklart. Andra aspekter att tänka på är att titta på spåret från olika håll och vinklar samt att inte skugga avtrycket med sin egen kropp medan man studerar det.

Tionde färdigheten berör pedagogik – hur man bäst lär ut och undervisar andra i spårning.

Nyttan med att kunna spåra
För jägare och biologer är det förstås en tillgång att behärska spårning, men även andra människor kan ha nytta av att utveckla denna konst. Särskilt användbart är det för människor i lärarposition, vilket vi ju alla i något avseende är, såsom chef, syskon eller förälder.

Det finns nyttor med att kunna spåra som är uppenbara och det finns nyttor som är mindre uppenbara. Vid första anblicken ser man kanske inte hur en färdighet som är användbar i skogen kan bli en tillgång i det dagliga livet.

Vem – att kunna identifiera vem som har passerat här, vem som har lämnat denna spillning, vem som har gnagt på detta träd, och samtidigt kunna skilja en hona från en hane, stor från liten samt gammal från ung.
Då vi som barn tittar på olika former som trianglar, cirklar och fyrkanter hjälper de oss att senare känna igen bokstäver samt att se detaljer och mönster. Att spåra handlar om att känna igen mönster och när du lär dig att identifiera avtryck, djurspår och andra tecken utvecklar du fler komplexa modeller för hjärnan att arbeta med. Ditt logiska tänkande samt din problemlösningsförmåga förbättras.

Vad – att studera ett par avtryck och därefter kunna säga om djuret har tittat åt höger eller vänster, har gått, sprungit eller smugit, är avslappnat eller nervöst. Att veta om ett djur har stått stilla och uppmärksammat en fara för att sedan vika av åt vänster har vissa fördelar för folk som lever på att skaffa sin egen föda. Likaså att kunna se på spåret man följer, om djuret har upptäckt att det är jagat. Det syns i fotstegen hur djuret mår och tänker, fotspåren registrerar kroppsspråket.
Att läsa av sin omgivning genom kroppsspråk och ansiktsuttryck är användbart för alla som måste prata med och inför andra.

När – att veta när ett spår har lämnats är den svåraste delen att lära sig men samtidigt en viktig bit, inte minst för räddningspersonal och viltvårdare åt vilka det kan bespara mycket tid och energi. För en jägare är det kanske mer intressant att kunna avgöra om spåret är dagsfärskt än om det lämnades i tisdags. I hemmet kan du bestämma vem som lämnat de våta spåren från duschen genom att se när de lämnades (tonårssonen?). Att vara uppmärksam på förändringar i omgivningen och att se plötsliga tecken har alla nytta av.

Var – vart gick djuret? När man börjar lyssna noga på fåglarnas läte upptäcker man att de berättar historier för varandra. Ljuden förändras då en människa är i närheten och man kan förstå om en katt är närvarande eller nyligen har passerat.
Att aktivt lyssna och ta sig tid att lyssna, öppnar ens sinne. Vi blir mer avslappnade och mer närvarande i oss själva, vilket resulterar i att våra instinkter tränas och blir skarpare. Vår medvetenhet om var vi är, vilka vi är och vad vi gör förbättras.

Varför – att känna till terrängen och förstå varför djuret beter sig som det gör. Man kan förutse hur ett djur kommer att agera om man vet att det vid kraftigt regn söker sig till en torr plats, och att det vid en hård, kall västvind kommer att förflytta sig till en östlig plats.
Det gäller att inte fastna i detaljer, att bara se spåret utan att se till helheten. När spåret inte är så tydligt tvingar det oss att se mer och djupare. Att ändå försöka förstå och förutse varför djuret (eller vännen) beter sig som det gör, varför gick det just dit, vad är det som attraherar det, varför sprang det? Ingenting händer utan anledning, det gäller bara att kunna se den anledningen.

Hur – att ha förmågan att se genom någon annans ögon och sätta sig in i dess situation.
Barn är naturliga aktörer – de leker, låtsas, imiterar, tänker sig in i djurs situationer. Rollspel är det sätt som människan lär sig bäst genom. Det är en form av inlärning där hela kroppen är med, ju mer av kroppen som är involverad vid lärandet desto mer använder vi vår hjärna och desto mer minns vi. På så sätt utvecklas vår fantasi och kreativitet.

Sammantaget resulterar alla dessa bitar i en förbättrad instinkt (den sjunde färdigheten). Den får oss att förstå omgivningen, naturen, miljön, världen och dess flöde, hur vi bör ta hand om den och varför. Den hjälper oss att tydligt kunna förmedla tankar och bilder samt bli duktiga aktörer, kommunikatörer, pedagoger och mentorer.

Ett nytt sätt att lära?
Spårning var en gång i tiden en del av allas liv, våra förfäder över hela världen har skaffat sig färdigheter på liknande sätt. Spårning är enkelt att lära sig eftersom vi är gjorda för att lära oss på detta vis. Förmågan att tänka och resonera övas naturligt. Det är ett väldigt gammalt sätt att lära men också ett nytt – ett nytt sätt att lära ut och ett annorlunda sätt att tänka.

När du lär dig att spåra lär du dig också att se mycket på kort tid. Man låter inte blicken bara slött flytta sig hit och dit, utan ser verkligen, gräver med ögonen och upptäcker små detaljer som man vanligtvis inte skulle ha lagt märke till – man får s.k. hökögon.
Observationsförmåga är användbart i vilket yrke man än utövar.

Vid spårning är större delen av våra sinnen involverade. Vår syn stimuleras mycket mer än vad som exempelvis sker vid TV-tittande. Hörseln måste vi använda för att höra vad fåglarna berättar, luktsinnet spårar vi dofter med. Det taktila sinnet hjälper oss att känna värme och kyla samt avgöra vilken riktning vinden har. Att använda kroppen för att härma hur djur rör sig övar vårt kinestetiska sinne samt ger bättre kroppskontroll. Genom att involvera sinnena i större utsträckning aktiveras hjärnan och förmågan att utnyttja dess kapacitet förbättras.

Spårning kan även underlätta för individer med inlärningssvårigheter. Hjärnans tankeprocess är tredimensionell, men i skolan är de flesta modeller som används vid undervisning tvådimensionella. Spårning är tredimensionellt lärande. Ju mer man övar tredimensionellt desto fler kopplingar utvecklar hjärnan och kan därmed kompensera de blockeringar som tidigare funnits.

Att sätta sig in i ett djurs situation kräver empati. Genom att se saker och ting från andras perspektiv blir man mindre kritisk. Istället för att döma för snabbt, reflekterar man över vad andra människor ser, hur jag skulle känna om jag var i deras situation – en process som alltid pågår hos en spårare och som hjälper oss att handskas bättre med människor.

 

Göran Gennvi is a favored expert in Transformative Development, both on a personal and organizational level. Göran’s trademark is “Circles of Trust and Quests for Wholeness”.